121901 Cecilia
Noteringar
Utdrag ur Urban Sikeborg: "Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland", Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 147 (noter och källhänvisningar är här utelämnade):
"1543 uppförs änkan Cecilia för gården i Ingsta. Cecilia påträffas i följande bevarade skattelängd, mantalslängden 1555, som förestående Jon Larssons hemman i Hamre, vilket senare efter klyvning fick nummer 3 och 4. Hon fortsatte likafullt att ta aktiv del av Ingstahemmanets skötsel. Cecilia nämns i Hamre ännu 1563."
---
En Jöns Källbjörnsson i Fiskeby i Hälsingtuna sn hade alltså vid en inte angiven tidpunkt bytt bort sina 40 mål jord i Lillnärby till Cecilia, som avhänt sig sina 40 mål jord i Baldra i Högs sn, som ingick i Forsa tingslag. Det förhållande att Jöns kan avyttra en så pass stor andel av Lillnärby, som då ägdes av Sigfrid Anderssons arvingar, indikerar att antingen han själv eller hans hustru var arvfallen till jord i Närby.
Thomas Sverker i Borås har meddelat om denne Jöns Källbjörnsson att han skrivs för hemmanet Fiskeby nr 4 åren 1555-1556. Därefter skrivs han för Finflo nr 2 i samma socken 1557-1563, ett hemman som dessförinnan föreståtts av kyrkoherden i Forsa Magnus Erici, vilken av Sverker identifierats med den prästman Måns Erici som därefter förestår hemmanet Ingsta nr 2 i Norrala sn, grannhemmanet till Sigfrid Anderssons hemman. (Ett indicium för en koppling är att det ovanliga dopnamnet Sverkil, som förekommer bland arvingarna efter Sigfrid Andersson också finns bland Forsaprästens närmaste ättlingar.)
I den lilla byn Baldra i Högs sn (inte långt från Hälsingtuna) förekom bland ägarna till det hemman som senare får jordeboksnumret 1 flera personer med dopnamnet Bryngel under 1500- och 1600-talen. Bryngel var också ett mycket ovanligt dopnamn i landskapet vid denna tid. (Jämför I. Fredriksson: Svenskt dopnamnsskick vid 1500-talets slut, Lund 1974, s. 67, 69.) Det förekom emellertid i Hög och Hälsingtuna socknar. En son till Cecilia och Sigfrid Andersson ges namnet Bryngel. Enligt Hans Jonsson Thuneus herdaminne över Ångermanland, vilket han sammanställde 1766 utifrån material i de lokala kyrkoarkiven, ska den förste kyrkoherden i Indal efter reformationen ha varit en Brynolphus Helsingus, född i byn Baldra i Högs sn, Hälsingland. [L. Bygdén: Hernösands stifts herdaminne, d. 2, Uppsala & Stockholm 1923, s. 4.] Finns där en koppling kan det kanske förklara varför Cecilias dotter Gunborgs make Petrus Oestani lämnar Hälsingland för att tillträda som kyrkoherde i Torsåker i Ångermanland.
|