- Från 1710-talet till idag
Prosten åker, efter islossningen, ut till Utö, ensam och ser hur många som har dött. Han vill stödja, ge förtröstan och gudsord till de som överlevt. Men hur ger man mening till dem som varit med om sådant elände.
1710-talets Utö
Många bodde på södra ön därt också kapellet låg, de flesta var bönder och fiskare. Gruvan i norr var också i full gång tills pesten kom i juli 1710.
I kyrkboken här bredvid kan vi se att nästan 50 begravdes på grund av pesten bara i november och dessutom nio utan namn i Kålmyren.
Hon lånar ett rum i ryssfängelset där hon ska skriva om rysshärjningarna och hon fäster sig inte bara vid Utös historia utan också vid ön och dess människor,Hon funderar på att stanna när hon på olika sätt kommer nära coronan.